Klockan 05.30 i går morse gick tyska trupper över gränsen och nedkämpade den första försvarslinjen. Sverige befinner sig i krig. Från sydväst hörs kraftigt kanonmuller och enstaka flygplan passerar på låg höjd. I Sjöänd skans råder full beredskap. Skyttevärnen är besatta och det hörs eldgivning från vägen mot Årjäng. Plötsligt kommer ett tiotal soldater springande utefter vägen. "Fienden befinner sig bara 500 meter bort" rapporterar gruppchefen. Så hörs rasslet från en stridsvagn och plötsligt kommer den fram i vägkröken.

"Eld!" kommenderar plutonchefen, men det blir inte mycket mer än några spridda skott. Ingen har tidigare varit i strid och alla är rädda och kramar sina gevär i vanmakt.

De fientliga följeinfanteristerna försvinner in i skogen, medan stridsvagnen sakta närmar sig. Men nu har pansarvärnskanonen kommit på plats och nästan samtidigt med stridsvagnens första skott skjuter pv-kanonen. Luften slits sönder av fruktansvärda krevader. Jord och stenar kastas högt upp i luften och alla trycker sig mot marken. Stridsvagnen avancerar långsamt men plötsligt hörs ett dån när den kör rakt in i mineringen. Eld utbryter och besättningen lämnar vraket förföljda av enstaka skott från skansen. En djup tystnad utbreder sig och först nu hörs skriket från en sårad soldat.

Tystnaden varar någon timme, men avbryts plötsligt av granatkastareld som med en enorm kraft slår ner överallt i skansen. Alla trycker i sina värn och det är bara vaktposten i tornet på huvudbunkern som kan spana. Plötsligt skriker han "fientligt infanteri rycker fram över åsen! Besätt eldställningarna!" Fienden är redan framme vid taggtrådshindren innan försvararnas eld öppnas. Från kulsprutebunkern skjuts flankerande eld, men fienden bryter ändå in i skansen från sydväst. Snabbt samlas en stötgrupp som från bunkertaket tvingar fienden att retirera med stora förluster. Åter sänker sig tystnaden. Manskapet i Sjöänd Skans har klarat sitt elddop.