Vilka vapen disponerade man då?
Standardbeväpningen inom armén var Gevär m/96 (Mausergevär) med bajonett.
Förmodligen var pjäsbetjäningarna utrustade med det något kortare Karbin m/94 eller Gevär m/38 .
Kompanichef och plutonchefer med ställföreträdare hade säkerligen fått sig tilldelat Pistol m/07. Senare byttes denna förmodligen ut mot Pistol m/40.
Gruppcheferna var utrustade med k-pist m/37.
Det fanns tre embrassyrer för kulsprutor, men det är osäkert om man hade fler än 1 eller 2, vilka torde ha varit av typ m/36. Dessa var för tunga för att snabbt kunna omgrupperas, så de öppna kulsprutevärnen torde vara bestyckade med kulsprutegevär, vilka ingick ett per skyttegrupp, vilken bestod av 12 man. Kulsprutegevären var antingen av typ m/37 eller m/21
Den rörliga styrkan var beväpnad med Gevär m/96 och 1 kulsprutegevär per skyttegrupp.
Det enda pansarvärnsvapnet som fanns var en 37 mm PV-kanon.
Stridsvagnsminor disponerade man inte, utan den rörliga styrkan förväntades bekämpa pansarfordonen med buntladdningar, brännflaskor (Molotovcocktails) eller handgranater m/39 (skafthandgranat).